Karaktär eller ge efter?

 
Det finns ett fenomen. Känner du igen dig? Föreställ dig det här: Du har en ambition att bli grymt vältränad. Eller kanske bara få sunt flås.  Eller, om sanningen ska fram, iallafall röra på dig - regelbundet men sällan. Ibland så får du till det, stjärnorna står rätt, eller nåt. Du tränar, regelbundet men sällan, och får samtidigt den fantastiska idén att skippa socker. Dvs godis, glass och fikabröd. Inga problem. Du skryter öppet om dina framgångar, postar på FB och ger dig en eller flera KPA (KlappPåAxeln).
 
Sen händer det. Barnen blir sjuka, det kör ihop sig på jobbet och tiden och energin räcker inte till. Och helt plötsligt köper du en ostbågspåse till hotellrummet, fullkomligt mölar en påse Ahlgrens bilar till mellanmål och går sniket förbi gratisutdelaren av någon ny choklad på Gardemoen. Två gånger. 
 
Du tränar inte, och du frossar. Den nedåtgående spiralen har bara börjat. 
 
Då är det intressant att läsa en artikel som berättar att i hjärnan finns en GeEfter-muskel och en StåEmot-muskel. Ju mer du tränar StåEmot-muskeln desto lättare är det att stå emot och ju mer du tränar GeEfter-muskeln, desto lättare är det att ge efter.
 
Grymt bra artikel! Det betyder att nu när jag ligger i soffan, dricker ett glas vin, äter Bilar (igen) och lite chips. Så blir jag grymt vältränad, i GeEfter-muskeln. Tack för det!