Jag erkänner mig skyldig
Elle dimper ner i brevlådan och jag småler när jag fastnar för en artikel om våra typgenerationer. Jag tillhör, tillsammans med alla andra som är födda 1960-1975, Generation X. Jag läser och konstaterar att vi vill göra karriär (jag erkänner nr 1), vi bloggar för att dela med oss av läsvärda tankar och inte bilder på oss själva (nr 2) och med respekt är hur vi vill bli bemötta (nr 3). I hela cirkusen med att lyckas inom alla områden, inklusive den fantastiska mammarollen där barnens framgång i läxläsning och bästa matsäck är måtten, så kommer mitt erkännande nr 4; jag fortsätter jobba när barnen har somnat.
Så många gånger jag tänkt, jag måste vara ett riktigt pucko som tillbringar så mycket sofftid med jobbmailen. Men någonstans är ju mitt liv idag en spegel av de val jag gjort, jag kan ju inte gärna skylla på någon annan, och valen jag gjort har jag aldrig gjort under tvång. Därför njuter jag av att bli placerad i en grupp där det visar sig att jag helt enkelt är en kvinna av min tid.