Perspektiv
Igår kväll var Katastrofen ett faktum. Pippi - den lilla påskkycklingen - fick ofrivilligt övernatta på dagis. Krokodiltårarna flödade och ville liksom aldrig ta slut.
Pippi hade kompisar på dagis.
- Det har hon inte alls, de är stora och dumma!
Tårar...
Pippi kunde ju smygäta all glass.
- Då får hon ju ont i magen, man får bara äta två.
Tårar...
- Vi hämtar henne imorgon.
- Det går ju inte, Liam är ju sjuk och vi ska va hemma...då får hon vara där en natt till...
Tårar...
Till slut somnade en utmattad prinsessa hos en utmattad mor.
Klockan slår nyss 17.57 när paniken stiger - vi har glömt att hämta Pippi!! Akut-sms till pappa som inser allvaret och svarar snart. "Har ringt, I fix".
Pippi är nu hemma och återigen har jag fått ett skönt perspektiv på vad som verkligen är viktigt i livet.
