Curling och bobling
När curlar egentligen en förälder? Eller har det bara blivit ett uttryck från några föräldrar med dåligt samvete som avundsjukt ser på när andra föräldrar orkar bry sig om sina barn. Ja, ja. Whatever. Jag curlar många gånger om dagen och blir så glad när jag umgås med andra föräldrar som erkänner sina svagheter och vi får ett kvitto på normalitet. Lika jobbigt är det när man hör om superstarka föräldrar som lyckas med att skippa curlandet.
Jag tog del av en sådan erfarenhet igår. Den svaga föräldern erkände sin svaghet att fortfarande klä på sin 8-åriga dotter på morgonen för att slippa konflikter (normalisering av mig, check!). Den starka föräldern gick ut och gick med hunden på morgonen och sa till barnen att när jag kommer hem så ska ni ha klätt på er och borstat tänderna och barnen gjorde det (helt sjukt!, check).
Idag curlade jag. Hade lovat laktoskänsliga dottern en glass i glassbaren till kvällen. Väl där så saknar vi laktosfria alternativ. Så vad gör en curlande (läs: omtänksam) mamma. Jo, hon går in på ICA, köper en bytta med laktosfri vaniljglass och går tillbaka till glassbaren. Väl där byter hon glassen mot ett rån och lite strössel. Dottern nöjd, mamma nöjd och glassbaren fick utökat sortiment.
Nu är det dags för självrannsakan: är du svag eller stark, var det curling eller omtänksamhet?
När jag ändå befinner mig i sportens tecken så vill jag bara addera att jag älskar att mina barn fortfarande har ett eget självklart språk. Min dotter älskar nämligen att spela bobling på WII.