Django, Jango och Hannah Montana
Familjens underhållning präglas av prisjägare. Det låter ju helt sjukt men så är det. Sonen har länge varit imponerad av Jango Fett i Star Wars, prisjägaren som är en utmaning att möta i Wii-spelet och som leder legogubbskriget på andra sidan.
Nu har mamma och pappa också blivit imponerade av en prisjägare efter att ha kraschat vardagskvällens sömn med filmen Django. Blodet sprutar och grundhistorien är en tragedi, ändå roas vi och småskrattar när vi tar oss igenom filmen som är grymt bra. Hur är det möjligt?
Nu står hoppet till dottern. Hon har ännu inte fastnat för någon prisjägare utan rankar fortfarande Hannah Montana högst. Jag undrar stilla, känns det bättre?
Borta är den oskuldsfulla filmhistorien med Superman - The movie, Tjejen som visste för mycket och Dallas. Borta är de oskuldsfulla Nintendo Game & Watch där vårt första spel var Helmet som gick ut på att man helt enkelt skulle springa från vänster till höger utan att få ett regnande verktyg i huvudet. Jag kan inte låta bli att föreställa mig arbetsrummet där den spelidén kom till.
Någon som minns något mer från det oskyldiga 70-talets andra hälft?
