Du är så brun och fräsch!

Mitt intresse för mitt utseende började 1983. Jag är helt säker för dessförinnan hade jag aldrig använt hårspray, aldrig sminkat mig och det närmaste trend jag kommit var att välja färg på min collegetröja.
 
April 1986 la jag mig för första gången i en grill. En dubbelsidig grill på ett gym vid namn First Class. Jag la mig på en säng av strålning på en konstläderkudde som luktade skunk, med ett par svarta simglasögon vars kanter och gummiband gav vita ögonhålor och vita ränder på min näsrygg.
 
Jag minns som igår när vi rullade in vår Philipsgrill i föräldrarnas sovrum. Beige plastig grill på en mörkbrun ställning. Jag minns motorns brummande och det knäppande ljudet från rören. I min strävan efter realistisk bränna skippade jag simglasögonen och la mina händer på magen för en brunare nyans. Det var ju de kroppsdelarna som syntes. Oftast. Den vita ryggen och magen med handavtryck visades för få och jag var nöjd med det. Var tog vårt halvkroppssolarium vägen? Inte gick det till återvinning iallafall...
 
Idag är jag blek och rynkig. Men en kvinna som vann sitt intresse för det yttre under 80-talet har en viss estetisk målbild. Därför sitter jag ofrånkomligt i vårsolen och suktar efter solens ilskna strålar och glömmer för en stund allt vad rynkor och hudcancer heter. Jag vill ju få färg och känna mig fin.
 
-"Du är så brun och fräsch!"
 
Någon som känner igen sig?
 

Kommentera här: